När guld kommer på tal är det få som inte blir påverkade. Denna ädla metall har i årtusenden haft en både negativ och positiv inverkan på oss människor. De första kulturfolken använde det lysande gula guldet (guld glimmar inte) vid rituella sammanhang.
Den kemiska beteckningen, AU är hämtat från latinets Aurum, ”morgonrodnad”.
Andra kulturer hade sina egna namn på ädelmetallen.
På hebreiska heter den zahev, ”upplyst av solens strålar”.
Inkafolket kallade guldkornen, ”solens svett”.
Eftersom solen var den förste av gudar, använde dessa tidiga kulturer guldet vid religiösa ceremonier.
Senare blev guldet ett betalningsmedel, valuta.
Talesättet ”rik som Krösus, kommer från en kung som levde i Lydien – nuvarande Turkiet – omkring 550 f.kr. Han lät prägla – troligen de första- mynt i guld och silver.
Egyptierna hade handlat med små ringar av guld och silver och med ädelmetallsstavar s.k. talenter. En talent vägde 8,5 gram.
Kineserna hade använt sig av mynt i århundraden, men om det var guld är okänt eftersom dessa asiater använde ordet chin både för guld och metaller i allmänhet.
Krösus rikedomar kom från floden Pactolus – floden där enligt legenden, kung Midas badade -. Där låg mängder av guld lättåtkomligt i flodens grusavlagringar.
Kung Midas förbannelse.
Regenten var enligt legenden mycket fattig, men han hade ett gott hjärta och delade med sig av det lilla han hade. Gudarna såg detta och ville belöna honom. Han skulle få en önskan uppfylld och då önskade han sig att allt han rörde vid skulle bli guld. Det visade sig mycket snart att det var livsfarligt, eftersom vinet han drack och maten han åt blev guld.
Det blev en förbannelse. I sin förtvivlan bad han gudarna att han skulle bli befriad från detta. Gudarna sade åt honom att han skulle bada i floden Pactolus. Floden övertog hans kraft och dess sandiga botten blev i århundraden en till synes outtömlig källa av guld.
Midas legenden återspeglar en förändrad attityd till guld: Det var inte bara ett medel att skänka tribut åt gudarna och en symbol för kunglighet utan även en frestelse för dårar.
Den kemiska beteckningen, AU är hämtat från latinets Aurum, ”morgonrodnad”.
Andra kulturer hade sina egna namn på ädelmetallen.
På hebreiska heter den zahev, ”upplyst av solens strålar”.
Inkafolket kallade guldkornen, ”solens svett”.
Eftersom solen var den förste av gudar, använde dessa tidiga kulturer guldet vid religiösa ceremonier.
Senare blev guldet ett betalningsmedel, valuta.
Talesättet ”rik som Krösus, kommer från en kung som levde i Lydien – nuvarande Turkiet – omkring 550 f.kr. Han lät prägla – troligen de första- mynt i guld och silver.
Egyptierna hade handlat med små ringar av guld och silver och med ädelmetallsstavar s.k. talenter. En talent vägde 8,5 gram.
Kineserna hade använt sig av mynt i århundraden, men om det var guld är okänt eftersom dessa asiater använde ordet chin både för guld och metaller i allmänhet.
Krösus rikedomar kom från floden Pactolus – floden där enligt legenden, kung Midas badade -. Där låg mängder av guld lättåtkomligt i flodens grusavlagringar.
Kung Midas förbannelse.
Regenten var enligt legenden mycket fattig, men han hade ett gott hjärta och delade med sig av det lilla han hade. Gudarna såg detta och ville belöna honom. Han skulle få en önskan uppfylld och då önskade han sig att allt han rörde vid skulle bli guld. Det visade sig mycket snart att det var livsfarligt, eftersom vinet han drack och maten han åt blev guld.
Det blev en förbannelse. I sin förtvivlan bad han gudarna att han skulle bli befriad från detta. Gudarna sade åt honom att han skulle bada i floden Pactolus. Floden övertog hans kraft och dess sandiga botten blev i århundraden en till synes outtömlig källa av guld.
Midas legenden återspeglar en förändrad attityd till guld: Det var inte bara ett medel att skänka tribut åt gudarna och en symbol för kunglighet utan även en frestelse för dårar.
1 kommentar:
Bra där, Sölve!
du håller dig flytande i
cyberrymden.
Allt gott
Skicka en kommentar