Oskar atleten

Jag kommer ihåg Oskar i Varpet, "Varp Oskar" kallad. Han brukade cykla till kvarnen på Tanumshede för att mala. Säcken låg på pakethållaren. Utanför skolan där jag gick var och är, en lång brant backe, brantare än den är i dag. När han fått malt sin säd och var på väg hem gick han av cykeln mitt emot skolan, längre kunde han inte cykla. Oskar hade blivit gammal, det här var i början av 1950-talet, så krafterna började tryta.

Varp Oskar hade varit en kraftkarl av stora mått och det berättas ett otal historier om hans enorma styrka.
Ex.
Gårdarna på Oppen hade snöröjningen vid "Pegen", den mest utsatta delen av Riks 2:an som gick genom Tanumshede. Det var full snöstorm. Vinden hade fritt spelrum på en sträcka av 3 km.
Det var begravning den aktuella dagen och sträckan mellan Gästis och kyrkan skulle hållas ren för snö. Ren och ren, men den skulle i varje fall vara framkomlig för begravningsföljet.
Oppenbönderna slet som djur. Det var så kallt så de var tvugna att arbeta i skift. Halva styrkan värmde sig inomhus, medan de andra skyfflade snö.
Manskapet kunde inte hålla undan snömassorna, utan de i begravningsprocessionen var tvugna att göra en sväng ner på gärderna för att komma runt blåshålet.
Snön yrde och sikten var inte stor.
Då kommer Oskar med sin cykel och säck på väg till kvarnen.
Snöröjningsmanskapet trodde inte sina ögon.
Med motormössa där öronlapparna fladdrade, lumberjacka helt uppknäppt, två knappar i skjortan som även de var uppknäppta och på händerna hade Oskar kraghanskar.
"Kallt min far" sa han bara och försvann i snöyran på väg mot kvarnen.
En av mannarna sa: "Oskar valde nog den här dagen med beräkning."
Ja, det gjorde han säkert, annars hade han inte figurerat i en bloog, 75-80 år senare.