Anton i Töskhöla

I bland kan det vara roligt att skriva på dialekt. Anton är en gammal fiskare som emellanåt lämnar sin kustnära boning, Torskhålan och cyklar upp till Centralorten. Där träffar han på samhällsbon och dessa två herrar brukar ventilera olika händelser, denna gång är det hummerfiske.
"I dag får man hålla i hatten Anton, det var väldigt vad det blåser."
Blåser ja, å ugget ä dä. Jä hörte på radion att dä blåste en tjôwefem sekunmeter, å ôpp te tretti i byane, ude ve Väröane."
"Hur går det med hummerfisket? " frågade samhällsbon.
"Nja, sölles där." svarade Anton.
"Har du kvar den gammla ekan som var så rank, eller?
"Nej du, den sled sä för e vegga sen å drev in i berget, dä ble bara kaffeve, tånna. Å dä va lige bra dä, för ho va sö rank, sö hade en ente tuggebussen mett i mun, sö kantra ho." Anton hejade på en bekant som kom gående.
"Men som tur ä," fortsatte han, "sö har jä e tä, e stor pen ega å ho går pent i sjön."
"Du spörte hur dä går mä hommerfesket, ja dä ä ett bedrövlet sledd. Hadde jä ente hjälp å bror min, Sigurd, sö hadde jä fått bege alltihob. Han ä tä go hjälp når ve drar tinene, ska du vedda." Anton lade in en pris snus.
"Söm här en da, dä va föresten samme da som ega sled sä. Tinnene hade legge ude i tre dögn sö dom va tvogne å ses etter, dä feck va hölles dä velle mä väret, ve måste ud, å ringte tä Sigurd. Måste ve ud i dä här väret, spörte han. Ja dä får ve sa jä, no får du komme i röaste rappet. När ve kom tä brygga sa jä ten atter ve måste hjälpas åd mä famneven, söm lå på brygga, å fån ner i ega. Va ska ve mä den tä, spörte han. Dä ska du snart få se, sa jä. Sigurd höll på å tjata om den ven. Dä ä ju en hel famn, sa han.
Tä slutt kom ve iväj.
Sigurd sadd på bagre töfte.
Har du kniv, spörte jän.
Väst tusan har jä dä, en går ju ente ud nagen.
Sö rotte jä ud. Årene sto som pilbågar, å dä va ente mange årtagene som ble toggne inna ene töllepinnen rög. Tälje töllepinnar, tälje töllepinnar, roba jä tä Sigurd.
Samhällsbon tittade undrande på Anton och frågade.
"Tog famneveden slut innan ni fått dratt tinorna och kommit er tillbaks till bryggan." undrade han.
"Slutt å slutt, han hade väll tälja sö där ett par dössing, när han i örja tabba kniven i sjön, å jä va ju utta kniv."
"Känner ja dej rätt så blev det till att vricka tillbaks till bryggan" sa samhällsbon och skrattade.
"Jajamen, dä ble dä.