Makrillfiske

Nu kommer det en berättelse på nordbohuslänska. En aning svårläst för den oinvigde.
Anton som är fiskare och bor på Torsk hålan - Törsk höla- besöker centralorten allt som oftast och då brukar han stanna till hos, som Anton säger "Samhällsbon." Anton har alltid en historia på lut.


”Ska du ha nogge makrillar?”
Anton stanna tell ve samhällsbons grinn.
”Har du fått förmye fesk, Anton?”
”Ja dä har blitt väl mye. En kann ju ente ede öpp fyre tjöw makrill, ena. Å förrästen har ju ente den store komme in eno, å den här pirn ä ju ente nogge å salta.”
Samhällsbon luda sä över grinne å titta i Antons feskelödda.
”Dä ä ju riktit pene makrillar, dä ä ju kullt de mäste. Men va i herrans namn, har du halve makrillar mä!?
”Ja, en får räkne mä lide svinn no för ti” sa Anton å togg öpp en makrill söm hade väjt styvt åtte hekto om han ente hade blitt kapa på metten.
”Räkne mä svinn” undra samhällsbon. ”Va mennar du mä dä?”
”Dä ä säl`n, han ä framme å passar på å ta makrillen, söm hänger på dörje.”
”Dä va som hoggarn, ä de sö åbne?”
”Jä ska sie dä dä, samhällsbon att en får väre gla att en får nogge kvar. Dä hänner att han tar å drar mä sä blänke å dörjesten åssö. Sö nogge å dom stackrane simmar rönt mä rene drivankarne. Ä dä ente valpsjuken å andre sygdommar söm tar köl på sälane, sö ä dä feskanes reskab.”
”Dä va bekymmersamt” sa samhällsbon å så fundersam ud. ”Men Anton, va ä dä å järe åd, sölles kan dä ente få va, eller hur?”
”Dä ä nock ente mye å järe åd, dåm får nog höllas”. Anton titta öpp i löfte å sa.
”Dä va väldit för skårar de har här i tätorten”
”Ja dä ä dä” männa samhällsbon på, dä ha blitt e plåga, de bygger bo både på kåppra å kommunhuset. Å dä blir så bedreddet på tjänstemännens högborg, de vågar knappt öppne fönstre.”
”Dä kan du ente männa.” Anton så tvilande ud.
”Jo, dä männar jä. Tänk dä när måsane släpper sin ballast å den rågar fare in gömmel ett öppet fönster å hamnar på skrivbolet. En får hoppas att dä ente sedder noggen ve skrivbolet då.”
”Ja,ja,” sa Anton. ”De stackranne ska då få skit ifrå alle höll.”

Guld

När guld kommer på tal är det få som inte blir påverkade. Denna ädla metall har i årtusenden haft en både negativ och positiv inverkan på oss människor. De första kulturfolken använde det lysande gula guldet (guld glimmar inte) vid rituella sammanhang.

Den kemiska beteckningen, AU är hämtat från latinets Aurum, ”morgonrodnad”.
Andra kulturer hade sina egna namn på ädelmetallen.
På hebreiska heter den zahev, ”upplyst av solens strålar”.
Inkafolket kallade guldkornen, ”solens svett”.
Eftersom solen var den förste av gudar, använde dessa tidiga kulturer guldet vid religiösa ceremonier.
Senare blev guldet ett betalningsmedel, valuta.
Talesättet ”rik som Krösus, kommer från en kung som levde i Lydien – nuvarande Turkiet – omkring 550 f.kr. Han lät prägla – troligen de första- mynt i guld och silver.
Egyptierna hade handlat med små ringar av guld och silver och med ädelmetallsstavar s.k. talenter. En talent vägde 8,5 gram.
Kineserna hade använt sig av mynt i århundraden, men om det var guld är okänt eftersom dessa asiater använde ordet chin både för guld och metaller i allmänhet.
Krösus rikedomar kom från floden Pactolus – floden där enligt legenden, kung Midas badade -. Där låg mängder av guld lättåtkomligt i flodens grusavlagringar.

Kung Midas förbannelse.
Regenten var enligt legenden mycket fattig, men han hade ett gott hjärta och delade med sig av det lilla han hade. Gudarna såg detta och ville belöna honom. Han skulle få en önskan uppfylld och då önskade han sig att allt han rörde vid skulle bli guld. Det visade sig mycket snart att det var livsfarligt, eftersom vinet han drack och maten han åt blev guld.
Det blev en förbannelse. I sin förtvivlan bad han gudarna att han skulle bli befriad från detta. Gudarna sade åt honom att han skulle bada i floden Pactolus. Floden övertog hans kraft och dess sandiga botten blev i århundraden en till synes outtömlig källa av guld.
Midas legenden återspeglar en förändrad attityd till guld: Det var inte bara ett medel att skänka tribut åt gudarna och en symbol för kunglighet utan även en frestelse för dårar.

Det fantastiska språket

Fem hungriga, förvånade pojkar med stora skor, sitter och studerar havets glittrande yta i den ljumma sommarnatten.

I den ljumma sommarnatten, sitter fem hungriga förvånade pojkar med stora skor och studerar havets glittrande yta.

Fem pojkar med stora skor, sitter och studerar havets glittrande yta i den ljumma sommarnatten, hungriga och förvånade.

Tänkvärda ord

Det är lätt att blicka bakåt i sitt liv.
Men tyvärr är det så att livet levs framåt.

Lögn och sanning
Dagens lögn kan vara morgondagens sanning

Pegen

Varje infödd tanumshedebo vet vilket vägkryss som benäms Pegen. Där bodde det en gift kvinna vid namn Helena Witterberg och hennes åldrige far, år 1754. Hon sade sig blivit våldtagen och genom detta blev hon med barn. Helena dömdes till 20 dagars fängelse, fast åklagaren, Kronolänsman Börje Hellberg trodde på henne.
Mer om detta kan man läsa på Google genom att skriva Dombok Sexualbrott. Det är skrivet av Bernhard Granholm.
Börje Hellbergs sondotter Elisabeth Catharina Hellberg, gifte sig med urmakare Kaltenbach från
Schwiez och bosatte sig i Lur.

Ett gott råd

Maskiner som inte fungerar kan vara väldigt påfrestande. Värst var det under den tiden som man var ”månskensbonde”. (drev gården samtidigt som man hade en heltidssyssla) Grejerna skulle bara fungera. Allting skulle göras på lördagarna, så då fick inget mankera.
Nu, sedan man har blivit pensionär existerar inte den brådskan, men ligt förbannat retar man sig på utrustningen som inte funkar.
Ett hjälpmedel som kan vara alldeles hopplöst är motorsågar. Suveräna i skogen, (jag är så gammal så jag har använt bågsåg vid fällning av timmer och pappersved. Några meter famnved blev det också, så jag uppskattar verkligen min Jonsered) men sam sagt, då skall de starta. Helst på tredje dragningen.
En dag skulle jag försöka starta den trilskande kedjesågen, men jag hade inte stort hopp om att lyckas.
Vår treåriga dotterdotter kom ut på gården och fram till mej. I handen höll hon en liten ficklampa, som hon knäppte av och på.
”Morfar se här den funkar.” Sa hon och visade glatt upp lampan. ” Morfar vad gör du?”
”Jag skall försöka starta den här sågen, men jag tror inte att jag får den till att gå.”
”Morfar, byt batteri.”
Bach

Svenska vallen

Vid vissa tillfällen kan man söka ett uttrycks betydelse med ljus och lyckta men det är hopplöst att komma fram till ett svar.
Jag läste boken, Svenska ostindiska compagnierna och där stod uttrycket Svenska vallen.
Sökte jag på Internet hamnade jag uppe i Östersjön. Det kunde inte stämma tyckte jag, det skulle ju vara här på Västkusten. Till slut fick jag ta till expertis.
Jag fick svar.

Hej Sölve!
Efter lite efterforskning har jag kommit fram till att "svenska vallen" betyder ungefär yttersta skärgården eller yttersta kusten. Besättningen ombord på fartygen var rädda för att driva in mot undervattensskär eller öar och holmar som stiger rakt upp ur havet. Jag har sökt i olika nautiska ordböcker och även uppslagsverk efter frasen "svenska vallen", men inte hittat det någonstans. Däremot finns ordet "vall" förklarat i några böcker t ex "Nautisk Ordbok" tryckt 1840 där ordet står förklarat som "brant kust". I "Nordisk Familjebok" från 1921 står det följande om ordet "vall": "...benämning på en tämligen brant kust eller strand af större utsträckning (t. ex. "tyska vallen" osv), Att befinna sig i (l. råka i ) lägervall (plattyska legerwall, eng. leeshore, "lä land") säges om ett fartyg, då det har land i lä om sig, med hård vind blåsande i riktning mot kusten, så att fartyget under seglingen drifver ned mot denna eller, i lyckligaste fall, endast genom forcerad kryssning och segelpressning kan frälsa sig från strandning. Däraf den bildliga betydelsen af uttrycket "råka i lägervall" (= "råka i förfall")..." Även ”Illa medfaret” (Sotenäset – skeppsbrottens kust sid 107)
Hoppas att detta är svar på Din fråga och undrar Du över något får Du gärna höra av Dig igen!

Med vänliga hälsningar
Mikael Svensson
Museiassistent / AssistantArkiv / Samlingar / BibliotekDepartment for collections / archives / library
Sjöfartsmuseet Göteborg (Gothenburg Maritime Museum, Sweden)
Phone: +46 31 61 20 92
Fax: +46 31 24 61 82
http://www.sjofartsmuseum.goteborg.se/
Bach

Offerpåle

Min bloggrubrik är ju Forntid och Nutid.

Därför får detta inlägg representera den äldre tiden.

Vår granne skulle anlägga en kvävefälla. En relativt stor damm som fångar upp kvävet så det inte fortsätter i bäcken och vidare ut i havet.

Vid utgrävningen hittades bl.a en 60 cm i diameter grov påle. Expertis kallades till platsen och området undersöktes med metalldetektor för att ev. hitta metallföremål. Där kammade de noll. Inget som tydde på att där skulle finnas offergåvor.

För att bestämma om de vertikalt stående trädstammarna var rester efter nedslagna pålar eller kvarstående trädstubbar användes maskin. Invid den tjockaste stammen, en ek på 60 centimeter i diameter, grävdes ett schakt. Vid 1,5 m djup blev trädets rötter synliga. På detta djup fanns också en helt intakt äldre markyta med stenar, matjordslager, grenar m.m. Vid undersökningen av en annan uppstickande stam, med 30 centimeters diameter, påträffades roten först 3,5 m under den avbanade markytan. (1-1,5 meter var redan bortschaktade.) Detta innebar att den ursprungligen legat mer än 4 m under markytan. Tanken om nedslagna pålar kunde således överges och förklaringen ligger i att området utsatts för skred.

Bark från den största ekstammen som befanns i vertikalt läge skickades till Poznan Radiocarbon Laboratory i Poznan, Polen.
Resultatet gav vid handen att skredet ägde rum vid vendeltid - äldre vikingatid, d.v.s år 680-890 e.Kr.

Det var en fantastisk upplevelse att bevittna detta. Man behövde inte vara arkeolog för att förstå händelseförloppet.
Stora slamströmmar av lera har av allt att dömma rutschat ner på grund av mycket kraftig nederbörd och fyllt den tidigare bäckfåran med 4 m lerslam.

Vid tidig medeltid hade ett liknande skred förekommit på fastigheten Hålan 3:1 i Skredviks socken. Denna plats ligger strax söder om Småröd där det stora skredet inträffade, den 20 dec. 2006 och gjorde E-6:an och järnvägen oframkomliga.

Källa:
Antikvarisk kontroll
Ett vikingatida jordskred inom Rönningen 1:2
Kville socken, Tanums kommun

Bohusläns Museum
Rapport 2004:11
Robert Hernek

Bach

Vid den bohuslänska strandkanten

Äntligen får jag sitta här och insupa lukten från blåstången
känna värmen från den släta granithällen och saltet på mina läppar. Höra kluckandet av vattnet i klapperstenarna och måsarnas skri.

Vid horisonten, i gattet mellan fastlandet och den inre skärgården, tycks den lilla ön hänga fritt i luften. Bakom mig slingrar sig den blommande kaprifolen mellan stenarna i den mäktiga moränen och de låga vindpinade furorna blir storslagna spaljéer.

Men av erfarenhet vet jag att denna behagligt sövande landskapsvy kan förvandlas till ett rykande inferno, när det gråsvarta havet vräker sig mot skär och holmar, det skrämmande suget som uppstår när brottsjöarna drar sig tillbaka för att åter komma med nya kaskader av vindpiskat hav.

Då, då min vän, när naturkrafterna spelar upp hela sitt register, är vi små, ja mycket små.

Sölve Kaltenbach


Bach