Busstreck

Det har alltid legat i pojkars natur att göra busstreck. Oftast för att få lite spänning. Hartsning var väl inte så vanligt, men det förekom att någon lättretad person fick höra gnissel på något av fönstren. Han måste irriteras av det annars var det inte roligt. För detta ändamål behövdes: några decimeter björntråd, en sugpropp ( En gummi -packning som satt på vichyflaskor var utmärkt) och harts. Efter att tråden fästs vid sugproppen anbringades den på ett av det tilltänkta offrets fönster. Sedan sträcktes tråden och fungerade som en fiolsträng, när hartset gneds mot den. Effekten blev ett gnissel som var mycket irriterande. Var det en lyckad hartsning var den inneboende snart vid ytterdörren och gormade ”-Slutte öpp mä` dä` ongdjävlar” Det gick även med tråd och nål. Nålen med tråden, som var full med knutar fästes i fönsterkittet. Sedan drog man försiktigt längs tråden och eftersom det var knutar på blev effekten ett smatter, när nålen slog mot rutan. Irriterande, men ej i klass med hartsningen.

Evald Josefsson och Nils Larsson berättade för mig om sina upptåg. Ett av dem har jag bevarat till eftervärlden. Evald var son till "Repern" Alfred Josefsson, som var ägare av verkstaden och taxirörelsen på Tanumshede. Nils var son till samhällets smed Lars Olsson.

Evald och Nisse hade hört att det hade rymt några pojkar från barnhemmet på Vrångsholmen. Landsfiskalen ringde ofta till Alfred vid sådana tillfällen, eftersom han hade bra utsikt från verkstaden som låg strax intill Riksvägen och Alfred som var kvick hade tagit fast andra rymlingar tidigare.
Evald och Nisse kom överens om att de skulle åka norrut för att eventuellt möta rymlingarna. Det skulle passa utmärkt att samtidigt pröva en H.D. Komna till Prästesäm skar motorn. Det var inte annat att göra än att försöka få hem det tunga åbäket. Vid Vals bro gav de upp och ställde motorcykeln där. Det hade blivit mörkt under tiden som de kämpat med H.D:n och komna upp på krönet av ”Järpenbacken”, kom Evald på en idè, -Du Nisse ska´ vi skoja med Alfred? -han står nog och spanar efter killarna från Vrångsholmen nu. Den ene var halt och lite kortare än den andre, haltar jag så stämmer det med signalementet. Evald började halta en bra bit före verkstaden, för att träna upp sig. När de två spjuvrarna var i höjd med verkstaden gluttade Alfred på dörren och ropade” -stopp pojkar!” -Vi sticker, sa´ Evald till Nisse. Trätofflorna som de gick i flög i luften vid rivstarten. Alfred var redan på språng efter dem. Vid Texacotappen, mitt i”Snippen krysset”, var det nära att Evald blivit fasttagen, men han och Nisse girade in till vänster mot kvarnen och Alfred som inte var beredd på detta fortsatte rakt fram några meter så pojkarna fick ett försprång. Evald kastade sig under kvarnen och låg där och tryckte, Nisse fortsatte ner mot Otto i Kroken.
Stort pådrag. När Landsfiskalen ringde hade Alfred tagit kontakt med några andra för att få hjälp. Algot Andersson hade fattat post vid kyrkan, John Paulsson (Amunder) hade kommit och med sig hade han sin hund Topsy, Sixten ”på verksta´n” kom på sin motorcykel och lät strålkastarljuset spela över gärdena.

Nu har vi dom, fram med ficklampor, hörde Evald, Alfred säga. -Jag skall hem och ringa Landsfiskalen och meddela att vi har pojkarna här, under tiden fortsätter ni sökandet.
Evald lämnade sitt gömställe och gick ner längs gärdena till sågen och vidare upp till Ehneboms. Han kom lugnt gående hem och träffade sin mor Karin, som anade ugglor i mossen. -Är det du Evald, som de söker efter? Han svarade varken ja eller nej.
Nils, som sprang ner mot Otto i Kroken, trodde att han kunde ta´ det lugnt eftersom det var Evald förföljarna koncentrerade sig på. Ett flåsande från John Paulsson och gläfset från Topsy, tog honom ur den villfarelsen. Nisse fick fart under fötterna igen, över ett taggtrådsstängsel in i Ottos beteshage, upp mot mejeriet, vidare in i skogen, fram till K.S.Olssons affär och kom sig hem. Är inte du ute och letar efter ”Vrångsholmare ?Frågade hans mor Dagny honom. Nja, svarade Nisse försiktigt, något mer tal om saken blev det inte så stryk klarade han sig undan den gången.
På verkstadsplan stod gänget samlat, Alfred, John, Sixten ”på verksta´n ” och Evald. Det var inte någon uppsluppen stämning, tvärt om. Johns ansikte skiftade i färg flera gånger där han stod med byxorna i trasor, som han fått sönderrivna efter det att inte ha´ observerat taggtrådsstängslet i sin iver att fånga in Nisse. Alfred var nog den som var mest ilsk. Inte nog med att hans pojke spelat honom ett spratt, utan han blev tvungen att lämna kontraorder till Landsfiskalen via telefon och varje samtal kostade en krona. Alltså hade detta spektakel kostat honom två kronor, plus en massa prestige. Frågan är vad som retade honom mest. I sin ilska kastar han den stora stavlampan som han höll i handen och den träffade olyckligtvis Topsy på ena tassen, så hon skrek av smärta.
Att ett till synes så oskyldigt skämt kunde få sådana konsekvenser, hade nog inte de två ungdomarna räknat med. Alfred ville inte höra talas om händelsen, inte ens på äldre dar.