2008 Potatisens år

FN:s livsmedel- och jordbruksorganisation menar att potatisen är överlägsen de flesta livsmedel och har därför utsett 2008 till Det internationella potatisåret. De hoppas på så sätt kunna sprida kunskap on den nyttiga knölen.

Irländarna var bland de första i Europa att odla potatis, år 1566. Det visade sig att de fattiga öborna var mer välnärda än folket i länder där brödet fortfarande var den viktigaste födan.En katastrof utbröt åren 1845-46 när den irländska potatisskörden drabbades av en mögelsjukdom. Över en miljon irländare dog av svält eller svältrelaterade sjukdomar.
Ytterligare en miljon emigrerade till Amerika.
Många anser att Storbritannien, som då betraktades som världens rikaste land, lät sina egna undersåtar svälta ihjäl, är en av orsakerna till den seglivade fiendskapen mellan irländare och deras före detta herrar.

I århundraden betraktade många europeiska bönder potatisen som djävulens påfund. Ryssarna kallade den för ”djävulens äpple” Rykten gick också om att potatis kunde orsaka spetälska, syfilis och tuberkulos. Som livsmedel användes den i princip bara att utfodra soldater, grisar och fattighjon. I Skottland vägrade folk att äta potatis eftersom den inte nämndes i Bibeln. Att potatisen visade sig vara besläktad med häxörter som belladonna, spiklubba och bolmört, gjorde inte saken bättre.
Lägger man till fadäsen som gjordes när sir Walter Raleigh presenterade potatisen som livsmedel vid Elizabeth I:s hov där rätten bestod av blasten, stuvad med socker och kanel. Detta berodde på att kockarna inte visste vilken del av växten de skulle anrätta.

Detta hade pionjärerna som försökte att introducera den näringsrika växten här i Europa att kämpa emot.
I Preussen 1756 introducerades grödan med vapenmakt: bönderna vaktades av dragoner medan de tvingades sätta det de betraktade som svinföda. Franska bönder lurades på potatisen, med list. Ett par år efter den preussiska potatissättningen kom en fransk apotekare Parmentier hem från tysk krigsfångenskap. Under hela sin tid som fånge hade han levt på potatis och nu kom han hem till ett svältande Frankrike. Av Ludvig XVI tjatade han till sig en åker utanför Paris och kungliga vakter att vakta den. Omkring odlingen sattes det upp anslag som varnade med stränga straff för den som stal knölar. Naturligtvis stals de och snart spred sig potatisodlingen i Frankrike. Det franska hovet hade presenterats rätt del av växten, serverad som pommes de terre en robe de chambre (skalpotatis) och genast tagit den till sig. Potatisblommor blev en populär prydnad i den tidens peruker.

En person som förknippades med potatisen var Eva De la Gardie. Det är hon som har fått äran, tillsammans med Jonas Alströmer, av att potatis började odlas i Sverige. Eva ville efter missväxter och svaga skördeår förmå allmogen att i stället för bröd äta potatis. Hon gjorde lyckade experiment med den nymodiga växten och 1748 kunde hon glädja sig över att Kammarkollegium i 4000 ex lät trycka hennes skrift "Försök att tillverka, bröd, brännvin, stärkelse och puder av potatis". Skriften är nummer 9 i Vetenskapsakademiens Handlingar 1748 och den gjorde att författarinnan som den första kvinnan blev invald i Akademien; hon var då en 24- årig fembarnsmamma. Det skulle dröja länge innan nästa kvinna gjorde entré i den berömda akademien.

Genombrottet för potatisen kom i Sverige under de mycket svåra missväxtåren 1771-1772.
Det var alltså varken Alströmer eller brännvin som fick potatis att slå igenom i Sverige, men potatisbrännvin, till dess illa omtyckt, började bli vanligt när husbehovsbränningen släpptes fri 1800. De följande årtiondena blev en blöt historia. När husbehovsbränningen åter förbjöds 1860 väntade man sig att potatisodlingen skulle minska. Istället slog potatis igenom som mat på allvar och ersatte rovan, den grönsak som svenskarna ätit mest av i århundraden.

Muntlig tradition säger att Gomes Brunius, präst i Tanum 1794-1819, var den förste att odla potatis i Norra Bohuslän.
Från 1700-talets mitt var de första på en ort att odla grödan, oftast församlingsprästen eller någon hemvändande soldat som ätit potatis i Tyskland.
Om Brunius kände till den fransk apotekare Parmentiers bravader eller det var ett ovanligt sammanträffande kan inte bekräftas, men Tanumsversionen lyder som följer:
När potatisen skördats lades de i jordkällaren. Den gode prosten låste sedan dörren med ett hänglås. Det blev för mycket för den nyfikna ortsbefolkningen, som bröt sig in och det var just detta Brunius räknat med.

Syftet med FN:s potatisår är att öka kunskapen om potatisen och dess fördelar i fattiga delar av världen. Ett av utvecklingsprojekten pågår lustigt nog just i de peruanska Anderna, där man vill lära indianerna att återupptäcka den gröda som de faktiskt var först med att odla för omkring 7000 år sedan.

Källor:
www.shenet.se/vaxter/potatis.html
Allt om historia nr 6/2008