Ryckfiske

Den gamla klyschan att man sätter kaffet i fel strupe när man hör en nyhet på radion som verkar helt barockt. Det hände mej.
Fiskeriverket skulle förbjuda ryckfiske. Vad fan nu då? Varje höst bedrives makrillfiske med meta och då rycker man ju, eller hur?
Jag slog upp ryckfiske på Internet och efter det skrev jag följande e-brev.

Hej!
Vad menas med ryckfiske?
Är det Fiskeriverkets mening att förbjuda makrilfisket här på Västkusten?
Det är lätt att få den uppfattningen att det blir förbjudet att fiska på traditionellt sätt, alltså med lina, sänke och agnad krok.
Jag hoppas att jag har missuppfattat det hela.
En annan uppgift från Fiskeriverket är Det fria handredskapsfisket. Där står:
Alla har rätt fiska med handredskap utmed Sveriges kuster ...
Det innebär att man får, meta, spinnfiska, pilka och pimpla samt fiska med lina som har max 10 krokar.
Fiskemetoden får inte kräva användande av båt.
Den sista meningen kräver en förklaring. Hur fiskar man med tio krok på en lina om man inte sitter/står i en båt?
Vore tacksam om jag kunde få en vettig förklaring.

MVH
Sölve Kaltenbach
Rönningen

Svaret kom.


Hej!
Traditionellt makrillfiske är inte ryckfiske eftersom syftet är att fisken skall hugga. Den nya bestämmelsen tar sikte på syftet med fisket, syftet får inte vara att rycka fast krokarna utvändigt på fisken. Det är alltså samma lydelse som har funnits och fungerat i sötvattensområdena i många år.

Paragrafen lyder så här:
11 § Det är förbjudet att fiska med krokredskap i avsikt att hugga eller rycka fastkroken eller krokarna utvändigt på fisken. Vid fiske får inte heller användas krokredskapsom särskilt anpassats för nämnda ryckfiske. Bestämmelsen utgör intehinder mot användning av huggkrok för att bärga fisk som har fångats med andraredskap.

Du kan med andra ord lugnt fortsätta med makrillfisket.

Vad gäller formuleringen att metoden inte får kräva användning av båt så kommer denna från fiskelagen. Detta innebär att till exempel trollingfiske eller dragrodd inte är tillåtet i vissa områden men det är tillåtet att fiska från ankrad eller drivande båt.
Mvh
Tjänsteman på Fiskeriverket

Tack Fiskeriverket för ett vettigt svar.

Busstreck

Det har alltid legat i pojkars natur att göra busstreck. Oftast för att få lite spänning. Hartsning var väl inte så vanligt, men det förekom att någon lättretad person fick höra gnissel på något av fönstren. Han måste irriteras av det annars var det inte roligt. För detta ändamål behövdes: några decimeter björntråd, en sugpropp ( En gummi -packning som satt på vichyflaskor var utmärkt) och harts. Efter att tråden fästs vid sugproppen anbringades den på ett av det tilltänkta offrets fönster. Sedan sträcktes tråden och fungerade som en fiolsträng, när hartset gneds mot den. Effekten blev ett gnissel som var mycket irriterande. Var det en lyckad hartsning var den inneboende snart vid ytterdörren och gormade ”-Slutte öpp mä` dä` ongdjävlar” Det gick även med tråd och nål. Nålen med tråden, som var full med knutar fästes i fönsterkittet. Sedan drog man försiktigt längs tråden och eftersom det var knutar på blev effekten ett smatter, när nålen slog mot rutan. Irriterande, men ej i klass med hartsningen.

Evald Josefsson och Nils Larsson berättade för mig om sina upptåg. Ett av dem har jag bevarat till eftervärlden. Evald var son till "Repern" Alfred Josefsson, som var ägare av verkstaden och taxirörelsen på Tanumshede. Nils var son till samhällets smed Lars Olsson.

Evald och Nisse hade hört att det hade rymt några pojkar från barnhemmet på Vrångsholmen. Landsfiskalen ringde ofta till Alfred vid sådana tillfällen, eftersom han hade bra utsikt från verkstaden som låg strax intill Riksvägen och Alfred som var kvick hade tagit fast andra rymlingar tidigare.
Evald och Nisse kom överens om att de skulle åka norrut för att eventuellt möta rymlingarna. Det skulle passa utmärkt att samtidigt pröva en H.D. Komna till Prästesäm skar motorn. Det var inte annat att göra än att försöka få hem det tunga åbäket. Vid Vals bro gav de upp och ställde motorcykeln där. Det hade blivit mörkt under tiden som de kämpat med H.D:n och komna upp på krönet av ”Järpenbacken”, kom Evald på en idè, -Du Nisse ska´ vi skoja med Alfred? -han står nog och spanar efter killarna från Vrångsholmen nu. Den ene var halt och lite kortare än den andre, haltar jag så stämmer det med signalementet. Evald började halta en bra bit före verkstaden, för att träna upp sig. När de två spjuvrarna var i höjd med verkstaden gluttade Alfred på dörren och ropade” -stopp pojkar!” -Vi sticker, sa´ Evald till Nisse. Trätofflorna som de gick i flög i luften vid rivstarten. Alfred var redan på språng efter dem. Vid Texacotappen, mitt i”Snippen krysset”, var det nära att Evald blivit fasttagen, men han och Nisse girade in till vänster mot kvarnen och Alfred som inte var beredd på detta fortsatte rakt fram några meter så pojkarna fick ett försprång. Evald kastade sig under kvarnen och låg där och tryckte, Nisse fortsatte ner mot Otto i Kroken.
Stort pådrag. När Landsfiskalen ringde hade Alfred tagit kontakt med några andra för att få hjälp. Algot Andersson hade fattat post vid kyrkan, John Paulsson (Amunder) hade kommit och med sig hade han sin hund Topsy, Sixten ”på verksta´n” kom på sin motorcykel och lät strålkastarljuset spela över gärdena.

Nu har vi dom, fram med ficklampor, hörde Evald, Alfred säga. -Jag skall hem och ringa Landsfiskalen och meddela att vi har pojkarna här, under tiden fortsätter ni sökandet.
Evald lämnade sitt gömställe och gick ner längs gärdena till sågen och vidare upp till Ehneboms. Han kom lugnt gående hem och träffade sin mor Karin, som anade ugglor i mossen. -Är det du Evald, som de söker efter? Han svarade varken ja eller nej.
Nils, som sprang ner mot Otto i Kroken, trodde att han kunde ta´ det lugnt eftersom det var Evald förföljarna koncentrerade sig på. Ett flåsande från John Paulsson och gläfset från Topsy, tog honom ur den villfarelsen. Nisse fick fart under fötterna igen, över ett taggtrådsstängsel in i Ottos beteshage, upp mot mejeriet, vidare in i skogen, fram till K.S.Olssons affär och kom sig hem. Är inte du ute och letar efter ”Vrångsholmare ?Frågade hans mor Dagny honom. Nja, svarade Nisse försiktigt, något mer tal om saken blev det inte så stryk klarade han sig undan den gången.
På verkstadsplan stod gänget samlat, Alfred, John, Sixten ”på verksta´n ” och Evald. Det var inte någon uppsluppen stämning, tvärt om. Johns ansikte skiftade i färg flera gånger där han stod med byxorna i trasor, som han fått sönderrivna efter det att inte ha´ observerat taggtrådsstängslet i sin iver att fånga in Nisse. Alfred var nog den som var mest ilsk. Inte nog med att hans pojke spelat honom ett spratt, utan han blev tvungen att lämna kontraorder till Landsfiskalen via telefon och varje samtal kostade en krona. Alltså hade detta spektakel kostat honom två kronor, plus en massa prestige. Frågan är vad som retade honom mest. I sin ilska kastar han den stora stavlampan som han höll i handen och den träffade olyckligtvis Topsy på ena tassen, så hon skrek av smärta.
Att ett till synes så oskyldigt skämt kunde få sådana konsekvenser, hade nog inte de två ungdomarna räknat med. Alfred ville inte höra talas om händelsen, inte ens på äldre dar.

2008 Potatisens år

FN:s livsmedel- och jordbruksorganisation menar att potatisen är överlägsen de flesta livsmedel och har därför utsett 2008 till Det internationella potatisåret. De hoppas på så sätt kunna sprida kunskap on den nyttiga knölen.

Irländarna var bland de första i Europa att odla potatis, år 1566. Det visade sig att de fattiga öborna var mer välnärda än folket i länder där brödet fortfarande var den viktigaste födan.En katastrof utbröt åren 1845-46 när den irländska potatisskörden drabbades av en mögelsjukdom. Över en miljon irländare dog av svält eller svältrelaterade sjukdomar.
Ytterligare en miljon emigrerade till Amerika.
Många anser att Storbritannien, som då betraktades som världens rikaste land, lät sina egna undersåtar svälta ihjäl, är en av orsakerna till den seglivade fiendskapen mellan irländare och deras före detta herrar.

I århundraden betraktade många europeiska bönder potatisen som djävulens påfund. Ryssarna kallade den för ”djävulens äpple” Rykten gick också om att potatis kunde orsaka spetälska, syfilis och tuberkulos. Som livsmedel användes den i princip bara att utfodra soldater, grisar och fattighjon. I Skottland vägrade folk att äta potatis eftersom den inte nämndes i Bibeln. Att potatisen visade sig vara besläktad med häxörter som belladonna, spiklubba och bolmört, gjorde inte saken bättre.
Lägger man till fadäsen som gjordes när sir Walter Raleigh presenterade potatisen som livsmedel vid Elizabeth I:s hov där rätten bestod av blasten, stuvad med socker och kanel. Detta berodde på att kockarna inte visste vilken del av växten de skulle anrätta.

Detta hade pionjärerna som försökte att introducera den näringsrika växten här i Europa att kämpa emot.
I Preussen 1756 introducerades grödan med vapenmakt: bönderna vaktades av dragoner medan de tvingades sätta det de betraktade som svinföda. Franska bönder lurades på potatisen, med list. Ett par år efter den preussiska potatissättningen kom en fransk apotekare Parmentier hem från tysk krigsfångenskap. Under hela sin tid som fånge hade han levt på potatis och nu kom han hem till ett svältande Frankrike. Av Ludvig XVI tjatade han till sig en åker utanför Paris och kungliga vakter att vakta den. Omkring odlingen sattes det upp anslag som varnade med stränga straff för den som stal knölar. Naturligtvis stals de och snart spred sig potatisodlingen i Frankrike. Det franska hovet hade presenterats rätt del av växten, serverad som pommes de terre en robe de chambre (skalpotatis) och genast tagit den till sig. Potatisblommor blev en populär prydnad i den tidens peruker.

En person som förknippades med potatisen var Eva De la Gardie. Det är hon som har fått äran, tillsammans med Jonas Alströmer, av att potatis började odlas i Sverige. Eva ville efter missväxter och svaga skördeår förmå allmogen att i stället för bröd äta potatis. Hon gjorde lyckade experiment med den nymodiga växten och 1748 kunde hon glädja sig över att Kammarkollegium i 4000 ex lät trycka hennes skrift "Försök att tillverka, bröd, brännvin, stärkelse och puder av potatis". Skriften är nummer 9 i Vetenskapsakademiens Handlingar 1748 och den gjorde att författarinnan som den första kvinnan blev invald i Akademien; hon var då en 24- årig fembarnsmamma. Det skulle dröja länge innan nästa kvinna gjorde entré i den berömda akademien.

Genombrottet för potatisen kom i Sverige under de mycket svåra missväxtåren 1771-1772.
Det var alltså varken Alströmer eller brännvin som fick potatis att slå igenom i Sverige, men potatisbrännvin, till dess illa omtyckt, började bli vanligt när husbehovsbränningen släpptes fri 1800. De följande årtiondena blev en blöt historia. När husbehovsbränningen åter förbjöds 1860 väntade man sig att potatisodlingen skulle minska. Istället slog potatis igenom som mat på allvar och ersatte rovan, den grönsak som svenskarna ätit mest av i århundraden.

Muntlig tradition säger att Gomes Brunius, präst i Tanum 1794-1819, var den förste att odla potatis i Norra Bohuslän.
Från 1700-talets mitt var de första på en ort att odla grödan, oftast församlingsprästen eller någon hemvändande soldat som ätit potatis i Tyskland.
Om Brunius kände till den fransk apotekare Parmentiers bravader eller det var ett ovanligt sammanträffande kan inte bekräftas, men Tanumsversionen lyder som följer:
När potatisen skördats lades de i jordkällaren. Den gode prosten låste sedan dörren med ett hänglås. Det blev för mycket för den nyfikna ortsbefolkningen, som bröt sig in och det var just detta Brunius räknat med.

Syftet med FN:s potatisår är att öka kunskapen om potatisen och dess fördelar i fattiga delar av världen. Ett av utvecklingsprojekten pågår lustigt nog just i de peruanska Anderna, där man vill lära indianerna att återupptäcka den gröda som de faktiskt var först med att odla för omkring 7000 år sedan.

Källor:
www.shenet.se/vaxter/potatis.html
Allt om historia nr 6/2008