Vilket gevär är det rätta?
Med vilket gevär sköt Carl Ehrnst från Sundsholmen i Bullaren med när han fällde den siste björnen i Bohuslän, 2 kilometer från Håvedalen i Skee socken, den 19 sept. 1857?
Carl Ehrnst berättelse om jakten har blivit publicerad ett flertal gånger. Första gången var 1919.
Vem var uppgiftslämnaren eftersom Carl dog 1905? Någon bör ha nedtecknat skildringen. Det var ju 14 år efter det att Carl dött. Han kan ju naturligtvis skrivit den själv och någon journalist fått tagit del av den.
Först med att edera jakthistorien var:
Norrvikens Tidning den 30 jan 1919
Sedan följde:
Bohusläningen den 4 jan 1938 och den 10 juli 1941
Kville Härads bok 1985
Strömstad Tidning 16 okt 1997
Östfolds Historielags häfte nr 1 1999
De två svenska tidningarna och artikeln i Kville Härads bok, är identiska i sin återgivning.
Östfolds Historieblad avviker inte från själva storyn, men tillägger vissa intressanta uppgifter om herrgården på Bärby i Norge, från vilket jaktlaget utgick i från, samt Carl Ernst släktförhållande till ägaren av Bärby.
Så var det vapnet.
Det finns två aspiranter.
Ett som kan beskådas i Arkivet på Fjällbacka servis, kallad ”Björnbössan” och kommer från Dale i Kville socken.
Det andra ägs av Gustav Johansson i Smeberg, Bullaren, vars farfar Johannes Andreasson, gick som lärling hos Carl Ehrnst och tillskansat sig vapnet genom gåva eller köp.
”Björnbössan” i Fjällbacka är ett enkelpipigt kammarladdat gevär och har en djup skåra skuret i kolven, ett tecken på att storvilt har skjutits med detta vapen.
Gustav Johanssons gevär däremot, är en dubbelpipig mynningsladdare. Någon skåra finns inte på kolven av den enkla anledningen att Gustavs farfar gjorde en ny kolv. På den gamla kanske det fanns en skåra.
Läser man Carl Ehrnst berättelse så säger han;
Där fanns gevär, men kulor var det smått om. Jag fick ändå en fyllningkula i det ena och två små kulor i det andra loppet och så var utrustningen klar.
Efter detta citat bör ”björnbössan” från Dale falla bort och Gustav Johanssons vapen vara mer troligt att det var detta som Ehrnst fällde björnen med.
Nu kommer det högintressanta.
Vem har varit ägare till ”Björnbössan”?
En viss sanningshalt bör ligga bakom att en björn har blivit fälld med detta gevär. Men vilken?
Om man tittar lite närmare på var de sista björnarna sköts i Bohuslän.
En i slutet av 1830-talet vid Lästen på Jätteås mark i Forshälla socken.
En omkring 1840-talet vid Lindjärns kvarn i Forshälla socken.
Ytterligare en björn fälldes 1845 i skogsbygden nordost om Norra Bullaresjön
Två stycken 1847 vid Ålekistebacken i Hjärtums prästgårds skog.
En 1848 på samma ställe. Det var alltså den näst sista björnen i Bohuslän.
Den sista, 19 sept. 1857, 2 kilometer från Håvedalen i Skee socken.
Carl Ehrnst var född 1832.
De två första som fälldes i Forshälla socken kan uteslutas. Carl var då 10 år.
Han skulle kunna skjutit björnen som fälldes vid Norra Bullaresjön då han var 13 år. Det bör dock ha framkommit vid hans berättelse om jakten vid Bärby/Håvedalen. – det är ju inte den första björnen som jag har skjutit –- och beskrivit även denna jakt. Men det har emellertid inte framkommit. Så faktum kvarstår, med vilken bössa fälldes denna björn?
Kan det vara geväret från Dale?
De tre björnarna som sköts vid Ålekistebacken i Hjärtums prästgårds skog 1847 och
1848, kan inte uteslutas, då Carl var 15 år.
”Jakten” går vidare för att få klarhet i vilket gevär som är det rätta.
Det har inkommit ytterligare en aspirant!
På Torp skulle det funnits/finnas ett gevär som skulle ha varit det som Carl Ehrnst sköt den sista björnen med.
Arsenalen växer.
Finns det någon läsare som kan komma med någon upplysning är jag mycket tacksam.
1 kommentar:
Ser artikken din fra2012 jeg er tipp older barn av maja gretha ehrnst som var søster av Carl Ehrnst
Skicka en kommentar