Hör man en kyrkklocka ringa, är det för många bara att det är en kyrkklocka som ringer. Men läser man lite om dessa tingestar blir man fascinerad.
Här kommer lite uppgifter.
Klockor
Typ av
slagverk,
klocka, som förekommer i många varianter, bland annat
Kyrkklocka
När vi hör en klocka ringa, är det oftast en kyrkklocka, då associerar nog de flesta till ceremoniella företeelser, som högmässa, begravningar, helgmåls- och själaringning.
Klockor kom inte att användas inom kristendomen förrän omkring år 535, i Italien.
Den rituella högmässoringningen som vi har i Sverige, är en kvarleva från klostren, som påminde munkar och nunnor om att det var tid för andakt, eftersom många av dem arbetade på fälten runt klostren.
På 1300-talet började man förse klockorna med inskriptioner. Texten var oftast på latin.
Tanums kyrkas båda klockor levererades år 1828. Gjutna av klockgjutare Theodor Friis i Jönköping.
Den stora klockan har inskriptionen:
Till herrens sanna tjänst jag kallar Hvarje själ,
Förakta ej mitt rop, här gäller evigt väl.
Vid likars bortgång ock du höra får mitt ljud,
Det vare dig ett rop: att alltid frukta Gud. När stundom andras nöd af mig förkunnas hörs.
Men skyndsam hjälp då vis, att ock ditt hjärta rörs.
Den lilla klockan har inskriptionen:
Mitt ljud, o människa! Till Herrens hus dig kallar,
Där nådens ljuva röst från lärarns läppar skallar.
Anamma den med fröjd uti i ett troget hjärta.
Så har du läkedom emot all syndens smärta.
Båda klockorna:
Uti konung Carl XIV Johans 10:de regeringsår gjöts denna klocka. Länets höfding var då: grefve Axel P. v. Rosen, C.N.O.R. af kon. Carl XIII.s och Sv. O. och stiftets biskop Doktor C.F. av Wingård C.N.O. Färsamlingens lärare voro: Magister V.E. Ritterberg, prost och kyrkoherde, Z.A. Gyllenstam, Comm. Och V.P Kyrkovärdar voro Nämndemännen Hans Olsson i Åseröd och Anders Pehrsson i Bro.
Gjuten i Jönköping af Theodor Friis 1827.
En reflektion:
Vem av församlingsborna inberäknat de som arbetar inom Tanums kyrka har någonsin läst denna inskription.
När jag var barn, fick jag stå uppe i klocktornet på söndagarna, tillsammans med mina föräldrar som skulle ringa de två klockorna. Min uppgift var att stå i en av tornluckorna, den som vette mot prästgården och meddela dem när prästen passerade ett visst ställe på sin väg från prästgården till kyrkan. Först då började klockringningen.
Att stå uppe i klocktornet när dessa rings är öronbedövande. Hela kroppen vibrerar.
En kyrkovaktmästare berättade för mig att han skulle byta kläpp på en kombinerad slagklocka/kyrkklocka som var kopplad till tornuret. Han tänkte inte på att klockan närmade sig tolv, utan stod med kläpp och huvud inne i klockan och var tvungen att genomlida alla tolv slagen.
Att förfärdiga en kyrkklocka, tar lång tid i anspråk och blir ganska kostsam.
Klockmetallen
Metaller som traditionellt brukar ingå i legeringen i en klocka brukar vara brons cirka 80 % koppar och 20 % tenn (78 delar koppar och 22 delar tenn förekommer också) känd som klockmetall, ingår denna legering också som material i de finaste turkiska och kinesiska cymbalerna.
Gjutning av klockor kallas klockgjutning.
Styrkan och välljudet i en klockas klang beror på om en tillräcklig och väl blandad metallmassa, det vill säga klockmetall, använts vid gjutningen. Andra material som också kan ingå i stora klockor är mässing och järn.
Under tidig medeltid och under diverse kristider och fattigperioder och på fattigare eller mindre orter och ställen har det dessutom hänt att man har blandat i bly och diverse järnskrot under klockgjutningen, som drygade ut legeringen, eftersom det var svårt att få tag på dyr klockmetall. Det sätter sin prägel på klangen och det kan höras på vissa gamla klockor än idag.
Det har också hänt att man har blandat i guld på grund av folktro, till exempel kastade kurfursten i guldmynt i smältan vid gjutningen av den stora 8,8 ton tunga klockan
Susanne i
Magdeburgs domkyrka 1702. I artikeln Notre-Dame de Paris ( avsnittet ”Fakta” ) om katedralen i Paris står en liknande historia om att kvinnor kastade i sina guldringar med mera i smältan. Inget av detta har dock någon positiv inverkan på klangen. Den blir inte ädlare för att man blandar i ädlare metaller.
Järnklockor har använts under olika tider och har en mycket svagare klang som inte hörs så långt. Ett exempel på en svagt ljudande klocka på grund av metallen är järnklockan i Peking, vilken byttes ut för 500 år sedan av detta skäl. Det har även förekommit i Europa, bland annat under tidig kristendom, och även ibland när klockgjutare ville prova andra alternativ. I Tyskland har olika legeringar provats.
Stämning
Klockornas klangfärg är mycket varierande.
Klockor stäms efter gjutningen genom
svarvning av den nedre ringen (brämen) i klockan där kläppen slår så att den får en exakt grundton, men ofta med många
övertoner som kan bilda hela ackord. Mindre klockor som handklockor, primklockor, skällor och koskällor, stäms vanligen inte efter gjutningen.
Tonens höjd inom
tonskalan bestäms alltså av klockans diameter vid mynningen, slagringen. När en bra klocka rings, ger den en bestämd ton som har högre tonhöjd i samma utsträckning som klockans diameter är mindre (eftersom metallpartiklarnas svängningar blir allt hastigare).
Slagton
Ödskölts klocka som hänger i en klockstapel är den äldsta fungerande klockan i Sverige. Klockan är stämd i f med överton giss.”
Slagklocka
Slagklocka är en klocka på vilken en hammare slår för att markera tiden och slagklockan ingår sålunda i ett tornur, med eller utan urtavla De kan finnas både i kyrktorn och i andra torn och byggnader, såsom rådhus, stadshus, universitet, vissa monumentala kontor etc. Slagklockor som används för att markera timmarna kallas även timklocka och slagklockor som används för att markera kvartar kallas kvartsklocka.
Slagklockan har liksom tornuret sin historiska bakgrund i klostren, där böner och munkars och nunnors dagliga arbete reglerades genom fasta tider. Det spred sig sedan vidare till vanliga kyrkor och till andra offentliga byggnader. Kyrkklockan har också sin historiska bakgrund i klostren i södra Italien eftersom munkarna som arbetade på fälten behövde sammankallas vid regelbundna böner etc.
I vissa kyrkor kan kyrkklockor användas både som slagklockor för tornuret och traditionellt för klockringning, det senare innebär svängning av hela klockan med kläpp. Det gäller till exempel i Kölnerdomen, där två av kyrkklockorna både kan ringas och också används som slagklockor.
En av de mest kända slagklockorna i världen är Big Ben i London. I Sverige är den större timklockan och de övriga slagklockorna i Stockholms Stadshus kända slagklockor. De spelar bland annat
Sankt Örjanvisan (denna visa spelas vanligen vid heltimme) och timslagen med den stora klockan hörs varje dag klockan 12 i radio.
Största klockspelen
En av
slagklockorna i ett
klockspel i en kyrka i
Riverside i
delstaten New York, vilken väger 20,5 ton, göts
1925 av Gillet & Johnston och har tonen c. Den göts om
1930 av samma gjuteri och av Whitechapel Bell Foundry
2003. Den är den största klockan i ett klockspel som är det största
klockspelet i världen. Det restaurerade klockspelet består av 74 klockor, som sammanlagt väger 102 ton.
Kläpparna på de stora klockorna väger över ett ton.
Den stora basklockan i världens näst största klockspel i
Chicago. Klockspelets 72 klockor väger sammanlagt 93 ton. Basklockan ensam väger 17,3 ton och göts av Gillet & Johnston
1932.
Välklingande
Den mest sonorusa (”högt ljudande, välklingande”) klockan” var tidigare en stor klocka i Savvino-Storozjevskij-klostret i Zvenigorod. Den vägde 34,8 ton (34 820,93 kg 76 767 skålpund). Den göts 1667, men gick sönder (sprack) när den tappades vid en flytt av klockan som tyskarna företog 1941. De hade tänkt gömma klockan i
Moskvafloden för att senare kunna göra bruk av metallen. Resterna av den finns idag i Zvenigorod. En ungefär lika tung (något tyngre) klocka göts omkring år
2001 för att ersätta den gamla. Klockorna i Zvenigorod (som betyder ”klockringningsstaden”) fungerade som varningsklockor i orostider och sägs under tystare tider förr sades kunna höras omkring 18 mil bland annat bort åt Moskva. ”Högt ljudande” var då en viktig egenskap.
Världens största fungerande klocka.
"Lucky Bell" i
Pingdingshan i
Henan i
Kina göts år
2000 och väger 115,76 ton (115 756,788 kg, 255 200 skålpund). Den är nu världens största fungerande klocka.
