Tjurpannan

I alla tider har sjöfarare varit rädda för tre ställen på kuststräckan mellan Göteborg och Norge. Det sydligaste är Pater Noster, sedan kommer Tjurpannan och nordligast är Säcken.
När spinnspöutrustningen kom blev det populärt att spinnfiska på Långebylandet och Tjurpannan. På den tiden var det torsk man fiskade.
Min äldsta bror besökte ofta dessa båda fiskeplatser. För att komma dit körde han på en mellanviktare.
Vid ett tillfälle - det var i oktober månad- stod han på en bergpall två-tre meter över vattenytan.
Det gick "gammal sjö" så vågorna kastade sig mot bergväggen nedanför hans fötter. Strax till höger fanns en slät berghäll i höjd med vattenytan.
Många gånger hade han tänkt på hur han skulle göra om han föll i vattnet vid just ett sådant väder som då rådde.
Han var mycket vältränad.
Oturen var framme.
Draget fastnade i någon spricka i berget bakom honom och det räckte för att förlora balansen.
Han förstod att det skulle vara omöjligt att klara sig ifrån att falla i vattnet, så han höll huvudet kallt och gjorde som han hade funderat ut.
Han kastade sig i sjön så långt ut som möjligt för att komma undan bränningarna. Väl i vattnet simmade han snett ut till höger för att sikta in sig på den plana berghällen. När han var i höjd med den, drev han in mot land och vågorna spolade honom upp på hällen och i säkerhet.
Men det var en falsk säkerhet. Nästa fara var kylan. Det hade hänt att de som varit i sjönöd och kommit upp på land hade frusit ihjäl.
Som jag nämnt var han vältränad så simturen hade inte märkbart tagit på hans krafter. För att komma till motorcykeln fick han till rygga lägga en sträcka på omkring 2 km och det måste gå fort.
Tack vare att han var vältränad och hade tänkt ut en plan slutade allt lyckligt.