Det är aldrig trevligt att opereras, eller ligga på sjukhus över huvud taget, men ibland är det nödvändigt att basöka denna inrättning.
Är man inte allt för sjuk så kan man studera händelseförloppet på institutionen,
om inte annat än för att få tiden att gå.
Före ingreppet fick jag en ryggmärgsspruta så jag var vid full sans.
De som skötte narkosen tyckte att jag hade låg puls och när
jag kom till "uppvakningsrummet", där det jobbade flera sköterskor,
var det flera av dom som skulle fram och titta på dataskärmen och se vad jag hade för puls.
Skärmen var så placerad så att även jag kunde se den och då pendlade pulsen mellan 33-35 slag i minuten.
Det bekom mig inte ett dugg eftersom jag har en extrem låg vilolägespuls.
När jag låg där så kom jag att tänka på en historia.
Det var en lantbrukare som höll på med spannmålsskörden.
Han hade fått hem en vagn med spannmål och stod bakom vagnen när bakstammen lossnade och föll ner på hans tår, som blev krossade.
På sjukhuset blev det samma uppståndelse runt honom som det jag fick uppleva. Personalen blev väldigt intresserade av hans journal.
Sköterska efter sköterska läste först journalen och sedan vek dom undan hans täcke.
Han blev irriterad på springet, men samtidigt nyfiken på vad som stod i hans handlingar, så han bad en av sköterskorna att få läsa rapporten och där stod:
Vid sädesuttömning, ramlade lemmen ner och krossade tårna.
