Fattighjon
Gammalt ord för tjänare
Protokoll fört vid kommunalstämman och fattigvårdens sammanträde
I sockenstugan den 27september 1880
§ 1 Socknens fattighjon skulle genom upprop bortauktioneras till minstbjudande för ett års tid räknat från den 2 januari 1881, till samma tid år 1882 och därvid skall fästas samma villkor som föregående år.
Rotehjonen skall på särskild längd införas efter nummerordning.
Källa: Lurs kommun 1863-1951, sidan 90
Försörjningsgivarens skyldigheter
Försörjningsgivaren åligga att i sina hem försörja hjonen, gifa dem sund och tillräcklig föda, förse dem med ordentlig beklädnad och snygg sängplats samt under sjukdom vårda dem efter omständigheterna. Erfordras läkarvård skall för-sörjningsgivaren ombesörja läkarens hämtning och hemforsling, men läkar-arvode, skjutslega och medicin betalas av fattigvårdssamhället. Den husbonde-rätt, styrelsen äger över hjonet, överflyttas på försörjningstagaren för den tid hjonen äro i deras vård. Ett vänligt bemötande emot hjonen fordras alltid.
Källa: protokoll 18 oktober 1915
Bortackorderandet genom entreprenad
Att vara fattighjon till så sent som 1910 var beklämmande, rent av kränkande.
I början av december samlades sju av Tanums kommunalnämndsledamöter (fattigvårdstyrelsen tillkom inte förrän i slutet av 1860-talet.) och 17 ordningsmän. Dessa ordningsmän var representanter för de 17 rotarna som skulle ombesörja fattigvården inom kommunen. I tre dagar skulle dessa herrar (Jag tror inte det var några kvinnor med i den församlingen) dryfta hjonens levnadsvillkor.
Dag 1
Gick åt att taxera varje individ. Det byggde på hur mycket varje person kostade i ”drift” under ett år. Det sattes i förhållande till vad personen kunde prestera i arbete.
Ett exempel ur Tanums Helförsörjningslängd 1895
Hjon nr 36 Ensamstående mor med ett barn fött 1894
Taxeringssumma 70
Försörjningssumma 96
Dag 2
Var den dagen när hjonen skulle ”schavotteras”. Platsen var Tingshuset på Hede (Tanumshede). Där fanns hugade spekulanter som ville ha billig arbetskraft. Ju lägre anbud ju gladare var kommunalnämndsledamöterna.
Idé kläckaren till detta system som det fungerade i Lur, Tanum och Kville var Kaptenlöjtnant Carl Edvard Wiens, boende på Apelsäter i Lus socken.
Fattigvården är på ett särdeles förtjenstfullt sätt ordnad på förslag af hr kapt. C. E. Wiens på Auelsater.(Apelsäter) Reglementet, hvilket blifvit antaget till efterföljd äfven i Tanum och Qville, är för vidlyftigt att här anföra: dess grunddrag äro, att de fattige, först och främst de af dem, som äro mer och mindre arbetsföra, utackorderas genom aktionsinrop, och de andra, hvilka, för deras bristande arbetsförmågas skull eller andra orsaker, ingen gerna velat åtaga sig, påföras genom lottning de af hemmansägarne, som icke ropat in någon af de mer arbetsduglige, att, mot af kommunalnämnden bestämd ersättning, underhålla. Detta arrangement har haft till påföljd mera täflan om de arbetsföre, och äfven en långt billigare underhållskostnad for dessa, emedan alla gerna velat slippa den mer vanlottade klassen. I Lurs socken har under detta system en tid af 10 år förflutit, utan att den, som under närande år haft sig underhåil och. vård af någon fattig ålagd, under tiden behöft derraed ånyo betungas. Kommunalnämnden håller dessutom hand offer, att de, hvilka åtagit sig underhåll af fattighjon, fullgöra detta åliggande.
Dag 3
Var dag två kränkande, så var denna dag än värre.
Som den gode Carl Edvard så fint ordnat med utlottning av de sämst ställda, så verkar det som om han inte hade några som helst känslor för fattigfolket.
Det är självklart att försörjningsgivarna bjöd under varandra för att slippa att vara med på dag 3.
Det fanns ju också de sjuka som inte kunde arbeta utan kördes mellan gårdarna i roten, ett dygn i taget efter en uppgjord lista.
Källa: Tanums Härad
Sill och Sten av Valdemar Hanesson
Gammalt ord för tjänare
Protokoll fört vid kommunalstämman och fattigvårdens sammanträde
I sockenstugan den 27september 1880
§ 1 Socknens fattighjon skulle genom upprop bortauktioneras till minstbjudande för ett års tid räknat från den 2 januari 1881, till samma tid år 1882 och därvid skall fästas samma villkor som föregående år.
Rotehjonen skall på särskild längd införas efter nummerordning.
Källa: Lurs kommun 1863-1951, sidan 90
Försörjningsgivarens skyldigheter
Försörjningsgivaren åligga att i sina hem försörja hjonen, gifa dem sund och tillräcklig föda, förse dem med ordentlig beklädnad och snygg sängplats samt under sjukdom vårda dem efter omständigheterna. Erfordras läkarvård skall för-sörjningsgivaren ombesörja läkarens hämtning och hemforsling, men läkar-arvode, skjutslega och medicin betalas av fattigvårdssamhället. Den husbonde-rätt, styrelsen äger över hjonet, överflyttas på försörjningstagaren för den tid hjonen äro i deras vård. Ett vänligt bemötande emot hjonen fordras alltid.
Källa: protokoll 18 oktober 1915
Bortackorderandet genom entreprenad
Att vara fattighjon till så sent som 1910 var beklämmande, rent av kränkande.
I början av december samlades sju av Tanums kommunalnämndsledamöter (fattigvårdstyrelsen tillkom inte förrän i slutet av 1860-talet.) och 17 ordningsmän. Dessa ordningsmän var representanter för de 17 rotarna som skulle ombesörja fattigvården inom kommunen. I tre dagar skulle dessa herrar (Jag tror inte det var några kvinnor med i den församlingen) dryfta hjonens levnadsvillkor.
Dag 1
Gick åt att taxera varje individ. Det byggde på hur mycket varje person kostade i ”drift” under ett år. Det sattes i förhållande till vad personen kunde prestera i arbete.
Ett exempel ur Tanums Helförsörjningslängd 1895
Hjon nr 36 Ensamstående mor med ett barn fött 1894
Taxeringssumma 70
Försörjningssumma 96
Dag 2
Var den dagen när hjonen skulle ”schavotteras”. Platsen var Tingshuset på Hede (Tanumshede). Där fanns hugade spekulanter som ville ha billig arbetskraft. Ju lägre anbud ju gladare var kommunalnämndsledamöterna.
Idé kläckaren till detta system som det fungerade i Lur, Tanum och Kville var Kaptenlöjtnant Carl Edvard Wiens, boende på Apelsäter i Lus socken.
Fattigvården är på ett särdeles förtjenstfullt sätt ordnad på förslag af hr kapt. C. E. Wiens på Auelsater.(Apelsäter) Reglementet, hvilket blifvit antaget till efterföljd äfven i Tanum och Qville, är för vidlyftigt att här anföra: dess grunddrag äro, att de fattige, först och främst de af dem, som äro mer och mindre arbetsföra, utackorderas genom aktionsinrop, och de andra, hvilka, för deras bristande arbetsförmågas skull eller andra orsaker, ingen gerna velat åtaga sig, påföras genom lottning de af hemmansägarne, som icke ropat in någon af de mer arbetsduglige, att, mot af kommunalnämnden bestämd ersättning, underhålla. Detta arrangement har haft till påföljd mera täflan om de arbetsföre, och äfven en långt billigare underhållskostnad for dessa, emedan alla gerna velat slippa den mer vanlottade klassen. I Lurs socken har under detta system en tid af 10 år förflutit, utan att den, som under närande år haft sig underhåil och. vård af någon fattig ålagd, under tiden behöft derraed ånyo betungas. Kommunalnämnden håller dessutom hand offer, att de, hvilka åtagit sig underhåll af fattighjon, fullgöra detta åliggande.
Dag 3
Var dag två kränkande, så var denna dag än värre.
Som den gode Carl Edvard så fint ordnat med utlottning av de sämst ställda, så verkar det som om han inte hade några som helst känslor för fattigfolket.
Det är självklart att försörjningsgivarna bjöd under varandra för att slippa att vara med på dag 3.
Det fanns ju också de sjuka som inte kunde arbeta utan kördes mellan gårdarna i roten, ett dygn i taget efter en uppgjord lista.
Källa: Tanums Härad
Sill och Sten av Valdemar Hanesson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar