Fattighjon

Fattighjon gammalt ord för tjänare

Protokoll fört vid kommunalstämman och fattigvårdens sammanträde i sockenstugan den 27 september 1880.

Socknens fattighjon skulle genom upprop bortauktioneras till minstbjudande för ett års tid räknat från den 2 januari 1881, till samma tid år 1882 och därvid skall fästas samma villkor som föregående år.

Rotehjonen skall på särskild längd införas efter nummerordning.

Källa :Lurs kommun 1863-1951, sidan 90

Försörjningsgivarens skyldigheter

Försörjningsgivaren åligga att i sina hem försörja hjonen, gifa dem sund och tillräcklig föda, förse dem med ordentlig beklädnad och snygg sängplats samt under sjukdom vårda dem efter omständigheterna. Erfordras läkarvård skall försörjningsgivaren ombesörja läkarens hämtning och hemforsling, men läkararvode, skjutslega och medicin betalas av fattigvårdssamhället.

Den husbonderätt, styrelsen äger över hjonet, överflyttas på försörjningstagaren för den tid hjonen äro i deras vård. Ett vänligt bemötande emot hjonen fordras alltid.

Källa: Lur, protokoll 18 oktober 1915.

Detta system som så flott hette, "Bortackoderandet genom entreprenad" förekom långt in på 1900-talet i Tanum, Lur och Kville. Det förekom naturligtvis i alla socknar i Sverige, men idékläckaren av detta system dessa tre kommuner använde sig av var Kaptenlöjtnant Carl Edward Wiens, boende på Apelsäter i Lurs socken.

"Aktioneringsföfarandet" sträckte sig över tre dagar.

Dag 1 Taxerades hjonen

Dag 2 Budgivningen

Dag 3 Utlottningen.

Taxeringen som kommunalnämndsledamöterna och 17 ordningsmän, en från varje rote, gick till på följande sätt.

Man räknade ut vad mycket varje individ kostade i "drift" under ett år.

Mot detta sattes vad hjonet presterade i arbete.

Ett exempel ur Tanums helförsörjningslängd 1895:

Hjon nr 36 Ensamstående mor med ett barn fött 1894 Taxeringssumma 70

Försörjningssumma 96

Dag 2 Budgivningen

Ju mindre budgivaren begärde dess säkrare var han/hon att få hjonet.

Det fanns de som hade haft hjonet i flera år och fäst sig vid flickan eller pojken, helt enkelt inte begärde något.

Dag 3 Lottningen

Den dagen var nog den mest kränkande för fattighjonen.

Nu skulle de som ingen ville lägga något bud på dag 2, utlottas till dem som inte ropat in något hjon dagen före. Så kränkande.

Den gode Kaptenlöjtnanten påstod att systemet gjorde att det blev en häftig budgivning dag 2 och det tjänade socknen på. Tacka tusan för det. Dom bjöd ju under varandra för att inte få ett odugligt hjon att försörja.