Samhället har, om inte fostrat, så har de vuxit upp och innan 20-års ålder flyttat från bygden. Några av dessa har låtit höra om sig.
Först ut var Folke Rydbo.
Folke Rydbo kan jag inte komma ihåg. Han var några år äldre än mej.
1978 tilldelades han Guldkvisten.
Vid den tidpunkten var Folke GD för Domänverket.
Föreningen Skogens styrelse delar årligen ut högst fem Guldkvistar till personer som på det nationella planet gjort värdefulla insatser för skog och skogsbruk i enlighet med Föreningen Skogens ändamål och inriktning ("aktivt och ansvarsfullt brukande och nyttjande av skogen"). Priset består av en nål, modell större samt diplom.
Utdelas: 4-5 kvistar per år. Förslagsställare: Medlemmarna i Föreningen Skogen. Urval: Styrelsens arbetsutskott. Beslut: Styrelsen. Utdelning: Vid större arrangemang anordnade av Föreningen Skogen i samband med att Kungahuset har inbjudits.
Källa:
Skogen
Näste grabb ut var Olle Svedberg.
Olle, Bo ”Pall” och jag växte upp tillsammans och var mycket goda vänner. Bo och jag spelade fotboll i många år, men Olle var inte intresserad av den sortens idrott. Det skulle visa sig att han nådde högre nivåer än sina kompisar på Tanumshede när det gällde idrott.
På Finspångs kommuns hemsida kan man läsa.
Finspångs Allmänna Idrottsklubb, FAIK
Klubbens genom åren mest lysande stjärna, dubble svenske mästaren Olle Svedberg, flerfaldig landslagsman med en 3:e plats i Nordiska mästerskapen 1961 i Oslo.
Efter det Olle flyttat till Finspång har jag träffat honom ytterst sällan. Tyvärr.
Den tredje var Daniel Johannesson F.d. GD för SJ
Inte illa. Två General Direktörer från samma lilla samhälle.
Daniel var en lysande fotbollsmålvakt. Redan som 16-åring fick han dra på sig Tanums IF:s A-lags tröja. Han blev uttagen till Bohusläns juniorlandskapslag, där han enligt uppgift skulle ha gjort en mycket kvalificerad räddning. Matchresultatet vet jag inte.
Något jag aldrig glömmer var när vi hade hemmamatch på Hedevallen.
Båda lagen var i omklädningsrummen.
Glassboxen skulle förflyttas från klubbhuset och ut till kiosken.
Det uppstod ett fruktansvärt gnissel när det rullades över golvet.
Kommentar från Daniel:
”Dom mjukar upp”.
Vi fick glädje av honom i två år som A-lagsmålvakt, innan han flyttade till Göteborg för att studera.
Det finns säkerligen fler Tanumsbor som har utmärk sig, men dessa tre är vad jag kan erinra mig.
Jag är tacksam om den som läser detta och har något att tillägga, så gör det.
Populära inlägg
-
Många tycker att makrillen är den godaste fisken och därför är det ett stort antal som prövar lyckan när makrillsäsongen börjar, i stället ...
-
En berättelse om händelser som utspelat sig i TIF:s 75-åriga historia är hart när omöjligt att tillmötesgå alla som deltagit som idrotssmän...
-
Publicerad 2 december 2007 kl 04:00 i Helsingborgs Dagblad Läsarbrev: Min barndoms samhälle som jag minns det När Tyskland ockuperade N...
-
Invigningen av arenan på Tanumshede var en trevlig upplevelse för en gammal fotbollsspelare. Synd att man är för gammal för att tävla p...
-
Noanamn är benämningen på ett farligt djur eller annat som skrämde människor och gör det än i dag. Uttalade man det korrekta namnet, kunde o...
-
Hör man en kyrkklocka ringa, är det för många bara att det är en kyrkklocka som ringer. Men läser man lite om dessa tingestar blir man fasci...
-
Eftersom jag är född och uppväxt på Tanumshede så har jag forskat och funnit varför kallas platserna så. Vägkorsningen Gamla E-6 - Apoteksvä...
-
Det skall stå två soldater på vakt vid statyn, men de ser ut som om de har tagit lunch. Zoma in så syns de tre stjärnorna som hon håller ...
-
I början av 1930-talet donerades en dopfunt till Tanums kyrka, från en anonym donator. Den pryddes med religiösa symboler. Av någon anledni...
-
Den gamla klyschan att man sätter kaffet i fel strupe när man hör en nyhet på radion som verkar helt barockt. Det hände mej. Fiskeriverket s...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar